Inkallning av valp som "kan själv".

Jag måste på allvar börja träna inkallning på Sickan nu. Det blev väldigt uppenbart att det snart kan bli en väldigt viktig fråga eftersom hon nu börjat visa intresse för omvärlden. Hittills har det mest varit vi två i en bubbla och allt annat har betraktats med en viss skepsis på avstånd.
De senaste dagarna har Sickan dock visat ett större mod och de små svarta benen har traskat fram och luktat på diverse skor och maskiner. Igår då vi tog vår promenad på djurgården (fantastiska miljöer; en skola, en trädgård med en hund, massa joggare och cyklister, bussar och andra hundrastare och inte minst gatuarbetare med allt det innebär)stannade Sickan med svansen i uppkäftig position och tittade storögt på ett par barn som lekte på skolgården. Hon var så faschinerad att hon inte längre såg mig eller något annat. Bakom henne såg jag dock hur en mycket stor schäfer närmade sig, men en liten liten tant i släptåg. Hunden såg inte vänligt inställd ut och jag tog en chansning. "Sickan Kom!" ropade jag varpå jag sprang med fötterna ljudligt hasandes mot gruset. DET väckte Sickan ur koman och hon sänkte öronen och kom som en raket och sprang upp i min famn - totalt ovetandes om vare sig schäfer eller tant.

Men jag vet att jag aldrig fått hem henne med endast "Kom!" så nu ska vi jobba upp belöningar som är roliga, kolla vilka leksaker som är allra roligast(kamp i all form är min gissning)och på allvar betinga inkallningen.
Jag vår inte slöa i hennes bästa inlärningsförnster! Jobba Jobba!

Social träning de lux...

...har Sickan utstått de senaste dagarna.
Per Arvelius kom förbi i lördags med sin jaktcocker Ebba och sin malle/schäferblandning Arga. Det lades spår och dracks kaffe i kvällssolen och en allmänt upprymd stämmning infann sig. Som sig bör då hundarna sett spårselarna och börjat vädra morgonluft.
Sickan som tidigt visat en enorm nos-kapacitet drogs med i stämningen (tyvärr) och förstod inte alls varför inte hon fick hänga med de stora hundarna. Men hon roade sig med att jaga linorna som släpade efter ekipaget då de drog iväg. Hon är inte svår att bryta dock! Det räcker med ett glatt "Sickan Kom! - Duuuuuktig tjej!" så har jag ett litet svart yrväder i ansiktet.
Kvällen avslutades med grillat och vin och vid elva var jag Sickan och Liston fullkomligt färdiga och sov sött.

På söndagen kom svärföräldrarna från Smögen. Eftersom jag vet att Liston lider av ett visst mått av sociala fobier tog jag med honom på en runda strax innan de anlände. Min tanke är att han inte ska "smitta" Sickan med varningsskall och allmän osäkerhet. Det funkar bra för då slipper han reagera på 1) En bil på vår väg (skälla) 2) Bildörrar som slår igen, alltså: någon har anlänt (skälla) 3: Röster och steg mot vår dörr (SKÄLLA!). Eftersom vi gjorde som vi gjorde kom vi hem till ett lugnt hus där alla satt på stolarna i vårt kök. Detta resulterade i en något överrumplad labradorkille som valde att hälsa lite för burdust men helt tyst och med en bättre attityd.
Besöket resulterade även i en dag i Norrtälje så både Sickan och Liston fick träna på stadsmiljö med allt vad det innebär. Man kan säga att båda två är ganska nöjda med att vara hemma idag.

Sickan....

...har varit ute på äventyr! Igår efter jobbet packade vi ihop våra grejer och begav oss mot bilen...trodde Sickan! Men se idag hade matte andra planer. Eftersom vår bil var på verkstan så skulle vi idag åka buss! Superb miljöträning tänkte jag, men det visade sig bli ett större projekt än vad jag hade räknat med.

Hela Östermalm stod still i trafiken så bussen sniglade sig fram. På Karlaplan uppmanade chauffören oss alla att välja tunnelbanan. Så med en liten (men plötsligt väldigt tung) labradorflicka på armen spurtade vi ner i underjorden. Fullt av människor och trångt som i en sardinburk, och ryktet om att det befann sig en sovandes alldeles bedårande valp i vagnen spred sig snabbt. Det viskades och tisslades och alla stäckte på sig för att se det lilla underverket. Jag gjorde mitt bästa för att ignorera det hela. Högröd i ansiktet från ansträngningen att bära den helt plötsligt kolossalt tunga New Foundlandshunden i trängseln log jag vänligt men visade, de som blev alltför närgångna, bestämt att vi inte ville ha spontana klappar.

Sickan visade tidigt för mig att hon är reserverad mot främlingar. Karlar med attribut (kepsar, verktyg, dinglande saker från bälten) och halvstora barn är det som har skapat en liten drak-rygg och snabba vändningar mot matte. Hon flyr inte, men hon behöver tydligt söka styrka hos mig. Jag ignorerar henne och hoppas att det inte är en bestående känska hos henne.

Idag har jag varit hos Eva Thorén Söderström med Liston för lite "vuxen"-träning. Vi började med långa dirigeringar. Liston tog den första på ca 70m och kom in perfekt. Rakt, snabbt och snyggt. Printer och Mynta gick sen på två likadana. Sen ökade vi avståndet till 100m och hät stötte vi på partull. Jag skickade Liston men i min iver att uppmuntra honom genom att ropa "Bra ut!" stannade han och tittade frågande på mig. Klantigt gjort av mig eftersom träningen vi gör oftast handlar om att min inblandning avslutar det pågående beteendet. Jag bör lita mer på hans kapacitet men också träna mer på att kunna ge instruktioner till honom samtidigt som han jobbar -utan att tappa fokus. Annars är det fantastiskt att se hur god grund han har med avlämmningar och minne. Vi har inte tränat ordentligt sedan i höstas så han gjorde väldigt bra ifrån sig!

Varför inte en blogg till om hundar...?

Tja, varför inte? Jag själv frossar fullkomligt i andras bloggar som handlar om hundar, träning med hundar, problem man stöter på mm. Så det är väl inte mer än rättvist att även jag delar med mig av misstag, framgångar och tankegångar kring hunderiet.
Jag har döpt bloggen till "Skithundar" eftersom jag ofta refererar till dom som just...skithundar. Men glimten i ögat naturligtvis.

Jag har precis skaffat en ny valp, lilla "Sickan". En jaktlabrador från Moormans kennel. sedan tidigare har jag en hane från Korpklons.