Labrador bland vilda djur

Jag fick ett uppdrag på jobbet; att återlämna en jättelik pytonorm till Furuviksparken. Jag packade in en enorm låda med denna allsångsdeltagare, en betydligt mindre kundspyton, en kollega samt Sickan i bilen.

Furuviksparken har den goda smaken att tillåta hundar inne i parken. De ska naturligtvis vara kopplade, inte störa djuren i parken och man ska ha en påse. Runt om i parken finns gott om vattenkranar där man både kan vattna och duscha sin varma hund. Fenomenalt bra!

Sickan satte direkt nosen i backen och undersökte de mycket mystiska dofterna runt oss. Vi hälsade på ett gäng kollegor och fick en liten uppdatering vad som skett i parken (som utvecklas enormt snabbt och är underbart fin och välskött). Sen bar det iväg ut på miljöträning i parken. Sickan, cool som en filbunke, tog det hela med stort lugn. Vi kollade in chimpanserna, kängurus, getter och pandalemur. Vi tog oss igenom ett stojigt lekland fullt av barn - Sickan: cool!
Man kan säga att hon grejade det hela finfint ända tills den HÄR dök upp

Ett mullrande hördes ifrån den lilla söta svarta munnen och raggen gick från hjässa till svanstipp. Vi välkomnar nu (med skräckblandad förtjusning)SPÖKÅLDERN!

Vattenhetta

Under valpkursen hos Eva märkte jag tydligt att Sickan mycket väl kan bli en sån där som piper och knallar vid vatten. Hon har ännu inte gjort endera (alltså..knalla kan man ju bara gör om man vet vad "stanna kvar" betyder) men hon blir en spänd sträng och jag riktigt känner vad som håller på att skapas.
Alla som sysslar med retriever och jakt vet att man ska passa sig för hettan. Många arbetar hårt för att deras hundar ska bli snabba och känna motivation för att jobba. För många av oss är det precis tvärtom; man måste vara vaksam för den lilla djävulen som vaknar i dessa arbetsmaskiner.
Men Liston kom det med kast, men icke med vatten. Han är fortfarande en liten badkruka som nu betraktar Sickan med en fundersam blick då hon slänger sig i plurret.

Iallafall har dagens super-värme gjort att vi avslutat dagarna med att gå ner till sjön och bada. Jag har nyttjat tillfällena att träna lugn och lydnad i vattnet med Sickan. Hon får bada så mycket hon vill men jag passar på att blåsa inkallning och hon kommer klockrent in och inkasserar sin godbit. Hon försökte till och med sätta sig i vattnet...det såg rätt kul ut.
Avlämmningar är en kapitel vi börjat med nu efter att Eva visat mig en hel massa bra övningar. Precis som med Liston använder jag en öppen handflata som signal på att hon ska dutta nosen där. Nu har vi kommit vidare och även tennisbollen placeras prydligt i min hand. Det fungerar inte hundraprocentigt med gott nog och en bra början. Så detta påbörjades nu även i vattnet. Jag stod i vattnet och lade bollen mellan mig och den "sittandes" Sickan. På "varsågod" fick hon greppa bollen och lägga den i min hand. Inga kast, inget splachande eller ivriga påhejningar. Bara lugnt och lydigt. Efter ett par gånger gav jag henna "hopp och lek" och hon fick simma i vilken riktning hon ville. Och så en inkallningsvissling. Jag har en så duktig och arbetssugen liten tjej. Jag hoppas bara jag kan träna henne så pass väl att hon kommer hålla ihop då det gäller.

Sommar

Vi ställs nu inför en årstid som är helt underbar och efterlängtad efter den långa kalla vintern.
Men som hundägare kommer nya problem man får tampas med. Varma bilar (var finns parkeringsgaragen?), huggormar, vattenpåfyllning per sekund och minut, fler hundar i rörelse och plötsligt är varenda sommarstuga bebodd av lösa hundar, lösa barn och semesterfirare på grönbete. Och allt detta kräver uppmärksamhet och planering.
Sickan älskar solen och lägger sig gärna i det starkaste steket. Häromdagen blev hon så varm att det brändes att ta på henne. Hon verkar totalt oberörd men eftersom jag är en ängslig själ blötte jag upp en handduk och baddade henne med. Hon tyckte inte jag var riktigt klok och blängde surt en lång stund.

Vi har fått bakslag på "Sickan tycker killar är lite mindre läskiga nu", två killar har fått sig en utskällning och Sickan är uppenbart rädd. Jag kan inte påstå att någon av killarna uppträdde "hundmässigt korrekt", men det känns lite trist att hon reagerar så stark ändå. Jag ber killarna bara existera runt henne och inte locka och pocka (som de gärna gör med kroppen över hunden och händerna framåt)och efter en stund är hon helt ok med dem. Hon är aldrig orolig en längre stund utan lägger sig lugnt till rätta och somnar. Jag antar att hon är en hund man inte får pressa här. Jag låter hennes hjärna växa ikapp benen och håller ett öga på att inget annat dyker upp som vi INTE kan låta passera obemärkt.

Valpkursen är avslutad med en riktig skolavslutning. Vi skojade om att de allihop skulle sjunga en examenssång i kör.
Kursen kan sammanfattas ungefär såhär:
Sickans rädsla för vättarna gick snabbt över!
Hon gillar vilt - men vill helst behålla det själv (eller käka upp det).
Hon är lättstyrd och enormt lyhörd (än så länge i allafall).
Har mycket lättare att umgås med andra hundar nu än tidigare.
Har en nos och ett sökarbete som kommer skicka henne rätt upp i spåreliten!
En tidig, oroväckande och stark hetta vid vatten (HÄR får jag se upp så jag inte får en tokig hund som knallar vid vatten)
Bär vilt och andra föremål mycket fint i munnen.

Jag lånar en bild av Helena som gick samma valpkurs.



Sickan har även firat midsommar med en Lancershire Heeler och en Sheltie och det har fungerat utmärkt. Det är så roligt när fyra välartade hundar umgås och allt bara flyter mellan dem. De får snabbt sina roller. Liston - den enda hanen och därmed accepterad och älskad av alla. Liston är ofta pajasen i sådana här sammanhang - men han stilar med sitt fina sätt och lyhörda sätt. Sickan - den lilla valpen som inte stör, syns eller hörs. Man glömmer tametusan bort henne emellanåt. Iza - den 9-åriga polistanten som håller ordning och reda på ungdomarna. Tozza - den lite osäkra damen som helst vill ha ALL uppmärksamhet och berättar ljudligt då så inte är fallet.

Vi har det bra helt enkelt. Jag ska föröska filma lite så jag har något att jämföra med i alla de svåra stegen som nu skall tas men perfekt, snabb inkallning, att kunna "hålla sig" och att lämna saker i min hand och inte spotta ut dem en meter framför.

Lösningar är trevligt!

Valpkurs! Hur KUNDE jag välja bort valpkurs med Liston? Så korkat! Även öm man tycker att man "kan" så uppstår så mycket fenomenala tillfällen att testa sin lilla valp.
Sickan har ju haft en rädsleperiod ett tag nu och den har svalpat över i en överdriven fräsighet mot andra (unga) hundar. Jag har haft svårt att se vad som utlöser hennes tanduppvisning, morrande och skällande. Men igår på valpkursen fick jag "prova". En sällsynt söt jaktgolden men massor av ostyriga ben väckte Sickans ilska och de släpptes. Eva instruerade att jag skulle lämna Sickan så fort hon startade upp morret. Jag behövde bara göra det en gång. Hon morrade åt Tassen, jag reste mig, vände henne ryggen och gick därifrån. Ooops sa Sickan! Ska du gå? Raggen ner, helt om med lite sänkt svans. Hon kollade att vi fortfarande var kompisar och sen sprang hon iväg till de andra och lekte fint.
Jag är resursen som ska försvaras... God lärdom!

Annars har vi sett framgångar med killar och barn! Båda har varit läskiga och värda att ta en liten lov runt.
Däremot måste jag skärpa mig då det kommer till folk som inte kan hälsa på hundar på ett vettigt sätt.
Hon är reserverad (dock ej rädd) för vissa personer och felet många gör är att sträcka fram händerna och locka och pocka och flytta sig närmre henne. Ok, det kan man väl göra men så fort hon nosar på dem tror de att det är fritt fram och den tvångsmässiga handen över huvudet kommer och Sickan blir rädd och får ett kvitto på att det var farligt. Så nu har jag bestämt mig för att alla sociala kontakter ska ske på hennes villkor, inte på den valp-sugna personens.

Mycket händer...

Vi har hunnit med massor den senaste tiden, och säkert har flera kloka tankar ramlat ur skallen på mig eftersom jag inte antecknat dem någonstans. Det var ju HÄR jag skulle göra det... Men jag gör ett försök att få ner det i någon slags "stapelform".

Sickan vs Arga:
Per Arvelius kom på besök i helgen tillsammans med den undersöta lilla jaktcockern Ebba samt den livliga men enormt snälla Malinois/Schäfern Arga. Arga visade stort intresse för den lilla svarta knytet och nosade på henne. Sickan såg ut som att hon sålt smöret och tappat pengarna. Sen förstod nog Arga att hon ju faktiskt var äldre och lade en symbolisk tass på Sickans rygg. Vad händer då?! Sickan (tre äpplen hög) morrar och visar tänderna och hoppar upp och skäller Arga i ansiktet.
En anledning till oro? Tja, kanske. Men min magkänsla är nä, Sickan är en vänligt sinnad själ. Men osäkerheten svämmar ibland över och detta var ett sådant tillfälle.

Marknad:
Vi tog med oss alla fyra hundarna (Per var också där med ovan nämnda hundarna) och drog oväg till Långhundra Medeltidsmarknad. Kryllade av utklädda människor med konstiga tyger, stora kängor, lustiga march-gånger och massvis med barn som sprang, skrek, sov, åt samt en strid ström med hundar av olika kvalisort. Arga spetsar, nyfiken schnauser, och en hel del som bara stolt gled förbi. Det kändes som en hinderbana med flygande knivar och en boxningsvägg att gå igenom hela marknaden. Men jag gjorde det med bravur. Båda hundarna var lugna och följsamma vad som än hände. Vid ett tillfälle skulle en jättelik karl med svarta solglasögon klappa Sickan (utan tillåtelse) och då morrade Liston åt honom. Det fick karln att tänka om och han pratade med oss istället.
Vi kunde ta en paus vid sidan av marknadsgatan och där sov både Sickan och LIston så sött. Jag är helnöjd!

Valpkurs:
Tja, jag har ju sen länge bestäm att Sickan ska få upptäcka världen och bli cool innan jag sätter igång med tränandet på allvar. Naurligtvis finns jag hela tiden som guide i hennes undersökande men jag har ännu inte klickat in henne, eller förstärkt hennes naturliga sätt att bära saker och komma till mig på annat sätt än med klappar och beröm.
Nu på kursen märker jag att jag nog kunnat kosta på mig att träna in ett par färdigheter iallafall. Typ "Sitt" eller så..
Så vi ligger lite efter de andra, men det beror egentligen mest på att Sickan är yngst. De andra är minst en månad äldre.
Vättar är läskigt, inkallnig är busenkelt, lek med matte går framför godis, en anka ska man äta på - inte bära på, vatten är kul, stanna kvar när matte går tråkigt!

Så, det var en sammanfattning som får duga för den här tiden...

Liston

Igår var det Listons dag! Vi tog en lång kvällsrunda till sjön och tillbaka. Kvällssol, trollskog och bästisen Sol. Det kändes skönt att få ge honom lite äkta kvalitetstid.

I'm walking with Mempis

Igår fick Sickan träffa sin blivande make, träningskamrat tillika undersåte... I motsats till övriga kontraktsäktenskap är det här damen som drar i beslutstrådarna och har befälet. I allafall till en början... Memphis är nio veckor och kommer från samma kennel som Sickan. Han är bedårande söt med mandelformade lite sneda ögon, luddig päls och en mage som är klotrund! Han tyckte att mitt och Sickans besök till en början var hemskt besvärligt. En stor människa, som i stundens härförelse helt tappade alla puppy-manners, och en "stor" hund. Han höll sig på replängds avstånd en lång stund. Efter den långa stunden släppte han loss och inbjöd till lek och vad gör då inte Sickan Raketbränsle? Springer som ett torrt skinn och tacklas! Stackars Memphis, han låg som en liten påse mitt i trädgården och vågade knappt röra sig. Men sen... En klar och tydlig stämma som sade "NU vill jag FAKTISKT leka!" signal och de två började leka på valpars vis - massor av ljud, massor av tänder och viftande tassar. Ragg år höger och vänster och en helt fenomenal underhållning för åskådarna! Sickan lårde sig att Memphis må se klen och liten ut, men han är banne mig hennes överman ändå. Bra försök Sickan - men bättre lycka med en sex vekors valp skulle jag tro. Dagens höjdpunkt var Sickans bad!! Lite tvekan och sen ett högt (alldeles onödigt högt) hopp rakt ner i plurret. En dummie lades ut i vattnet och den lilla lilla tösen paddlar rakt ut, greppar dummin perfekt i munnen, rusar upp på land och skakar på sig med dummin kvar i munnen. Jag får ståpäls av det hela. Om nu någon läser detta och INTE sysslar med jaktapportering - det ÄR stort! Det är det... Sickan har också passat på att vara riktigt dålig i magen två dagar. Så pass att jag sparade ner Albanos nummer i mobilen. Men lite DHS och Intestinalfoder gjorde susen så vattenkaskaden har nu antagit fast form. Liston, stackarn, lever just nu ett händelslöst liv. Vi har inte tränat ALLS på sisitone och värmen gör honom däven. Han ägnar sig åt att tandfäktas med Sickan, käka mums i skogen och vara allmänt olydig men full av humor och värme.