Lydnadstävling på jägarhyddan

Idag har jag och Sickan varit på jägarhyddan för att miljöträna och för att jag ska få se hur det egentligen går till på en lydnadstävling. Jag och Liston har tränat i "blindo" hittills och jag insåg först idag att själva momenten är skitlätta...om man jämför med alla grejer man måste ta med i kalkylen vad som händer på en lydnadstävling.
Jag har alldeles för lite tävlingsvana för att egentligen förstå hur mycket som kan hända som är svårt att förbereda sig på, eller förbereda sin hund på.
Några exempel:
Flera (för att inte säga alla) hundar hade svårigheter med linförigheten idag. Många stoppade näsan i backen och många vart stora i svängar och flera brast en hel del i koncentrationen. Kanske hade en löptik satt lukter där, eller ett rådjur eller vildsvin. Hur ska man veta det? Men med tävlingsnerver och denna till synes stora störning blir det antagligen ett kvitto där och då hur stor investering man gjort i sin hund då man tränat in momentet. Jag menar att ju fler tillfällen man fått till momentet (oavsett störning) och hunden fått en belöning för detta - desto mindre bör ju frestelsen bli för hunden.

Jag reagerade också på att väldigt få fick till fokuset hos sina hundar då de steg in på plan. Jag är säker på att några av hundarna inte alls hade "tränings-modet" igång och därför sackade efter eller var okoncentrerade. Eva brukar prata om att man förbereder hunden genom att säga tex "Liston! Nu tränar vi!". Hunden faller som i en betingning in i rätt stämmning (förhoppningsvis) om man tränar in detta rätt skulle jag tro. Min poäng är att man nog ska lägga en del energi åt att låta hunden förstå vad som kommer hända och vad vi förväntar oss av den. Som en startsignal vid ett lopp. Eller om vi talar träning - en signal,cue helt enkelt.

Annars var det roligt att titta på de duktiga ekipagen, för duktig behöver man inte bara vara om man får höga poäng. Duktig är man också enligt mig om man fullföljer en tävling från A till Ö med lugn och har roligt med sin hud - även om momenten inte gått som man tänkt sig. Och även om vissa hävdar att man tränar olydnad om man då inte bryter, hävdar jag istället att man tränar på att kul på tävling med sin hund! Momenten kan man väl finslipa hemma på kammarn?

Och en som tog det väldigt lugnt var Sickan. Hon tittade med sina stora ögon på alla hundarna och lekte fint med vår "extra-hund" Tozza. Sen somnade hon tryggt hos mig och sov sig igenom halva dagen.
Jag är fortsatt mycket nöjd med min lilla tjej! Hon tar livet på ett rakt och enkelt sätt. Hon är lagom förtjust i människor (tillräckligt men inte överdrivet) och inte särskillt brydd av saker som låter, springer, skäller etc.
Som Eva sa: "hon kanske är DEN hunden för dig". Hoppas det...