...för att kunna äga en jaktlabbe. Visst är det så, det är hundar som vill jobba. Och efter en dag på jobbet, en ganska varm och krånglig bilresa hem på en timme är man ganska trött och humöret lite på sniskan.
Då tar man en tur med Liston och vips så har man fått energi! Underbara, älskade hund!
Vi tog den "korta rundan" för klickern brändes och vi nyttjade halva promenaden åt träning. Med störning! För på åkern runt oss har bönderna nämligen haft vänligheten att gödsla med delikatessen hönsgödsel.
Men en hel del fina svägar fick vi till och sen gjorde vi det som jag inte fattat ingår i Lydnadsklass I: platsliggning.
Jag gjorde ett par ingångar och sen lade jag honom, gick bort 20m och sa flera gånger "Återgå till hundarna" med en massa olika röstlägen. Liston höjde sig på armbågarna nästa varje gång jag pratade men aldrig så pass att han var på väg att sätta sig. I 45 sekunder tordes jag stå och gick sen tillbaka och satte honom upp. Omklappning och en god frolic. Kändes väldigt bra - nästa steg blir att förlänga det hela och lägga till störning. Mitt västa scenario på en tävling är att han reagerar på något yttre i platsliggningen. Han identifierar ofta ganska snabbt vilka som ingår i träningsgruppen. Därmed sagt att han också reagerar snabbt på de som INTE igår. I en pressad situation (som en tävling) kan jag mycket väl se att han kan resa sig och skälla ut en förbipasserande hund. Jag är alltså orolig för det snarare än att han skulle resa sig för att en annan medtävlande hund gör det. Dilemma eftersom den yttre miljön är ganska knepig att styra över. Jag antar att jag får hoppas på det bästa och träna på störningar massor. Tiden är ett mindre problem - hundskrället är uthållig. Både då det gäller träning och olydnad...
Inget om Sickan idag. Men hon mår bra och sover som en kringla brevid mig. Hennes träning ska snart ta fart med att göra henne klickerklok som få!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar